Let me in.

Såg Let me in (amerikanska versionen av Låt den rätte komma in) med Jonatan förut.

Den var typ lika dålig som den svenska versionen. Eller sämre... Har inte bestämt mig än... Det jag störde mig mest på var att han inte var blond.
Och att man inte fick se hennes underliv.
...Sen lämnade dom ute hans far med...Och kvinnan med katterna.

Men det är väl sånt man får tåla... Får la läsa boken någon gång.


City Island

Såg alldeles nyss klart på City Island. Den var rolig, men inte sådär amerikanskt "DET DÄR VAR ETT SKÄMT SÅ HAHAHA".

Steven Strait är med i den, och han är ju väldigt väldigt snygg, speciellt med sitt lockiga hår och bara bröst.


Den här filmen var bra för att alla bär på hemligheter, men inte sådana som man ser i vanliga fall... Förutom att alla röker i smyg då. Och slutet är skönt även om det är lite förutsägbart.

Jag tycker nog att ett extra plus är att barnen inte bara är snygga (jag syftar främst på sonen) utan också är lika föräldrarna. Meen min favorit är ändå Steven utan tröja.


Adolf Jahr och SKÖNSÅNG



Svenskt 1930-tal haha ♥

Nu till skönsången!


♥ Jarl Kulle


Matrix

Så det började med månen idag.

Egentligen började det väl med att min syster kom upp på mitt rum gapandes över månen. Och jag drog mig upp ur sängen eftersom jag 1) är en god syster, och 2) jag såg det som min möjlighet att inte sega i sängen hela dagen.

Efter att jag kikat på månen så kollade vi på Matrix. Det var första gången jag fått sett hela filmen. Den var bättre än vad jag trodde. Jag menar, den är ju ingen Hannibal Rising, men den var ju helt klart bättre än Twilight-sagan.

Men om man ska ha Matrix-temat med, så föredrar jag Grandmas boy. Hah.




TN Vs. STM !

För skojs skull, låt oss titta på likheterna mellan Twelfth Night, en av Shakespeares komedipjäser, och filmen She's the man, en komedifilm med Amanda Bynes i huvudrollen.

Okej, låt oss börja med att förklara vad båda dessa underhållnings..grejerna handlar om.

HANDLING

Twelfth Night handlar om en kvinna som har en tvillingbror. De blir separerade av en båtkrasch och kvinnan kommer till ett ställe där hon möter en kapten som berättar om en hertig som trånar efter en vacker kvinna. Men denna vackra kvinna har svurit att inte gifta sig eftersom hon sörjer sin döda bror.
Huvudpersonen förklär sig till man och börjar jobba åt hertigen, och får till uppgift att ge hertigens kärleksförklaringar till hans älskade. Men sen blir den vackra kvinnan blir förälskad i den utklädda kvinnan, och den utklädda kvinnan är förälskad i hertigen.
Tvillingbrodern anländer till platsen precis i tid att bli friad till av den vackra kvinnan, som inte kan se skillnad på honom och systern i manskläder. Den utklädda kvinnan tar av sig sin manskostym och hertigen inser då att han är förälskad i henne. Det slutar lyckligt för alla (nästan).

She's the man handlar om en tjej som har en tvillingbror. De blir separerade då han åker iväg för att följa sina drömmar, och hon får ta hans plats i skolan. Hon klär ut sig till kille och får reda på att hennes rumskompis är förälskad i en vacker tjej, men denna tjej är inte direkt intresserad av någon.
Så huvudpersonen gör ett avtal med sin rumskompis att hon ska hjälpa honom få tjejen han är förälskad i, om han hjälper henne bli bättre på fotboll. Det slutar dock med att den vackra tjejen blir förälskad i huvudpersonen och huvudpersonen blir förälskad i sin rumskompis. Tvillingbrodern kommer tillbaka precis i tid att få en kärleksförklaring från den vackra tjejen, som inte kan se skillnad på honom och systern i manskläder.
Den utklädda tjejen tar av sig sin manskostym och rumskompisen inser då att han är förälskad i henne. Det slutar lyckligt för alla (nästan).


Låt oss gå vidare till

NAMN

I Twelfth Night heter huvudpersonen Viola, hennes tvillingbror Sebastian och hertigen kallas Hertig Orsino (eller 'Duke' Orsino på engelska). Den vackra kvinnan heter Olivia.

I She's the man heter huvudpersonen Viola, hennes tvillingbror Sebastian och rumskompisenheter Duke Orsino. Den vackra tjejen heter Olivia.



Förutom det mest uppenbara som huvudpersonerna, har även birollerna likheter.

Malvolio- En torrboll som försöker uppvakta Olivia.
Feste- Narren som vet mer än man skulle tro kunna tro.
Kaptenen- En snäll man som hjälper Viola klä ut sig.
Sir Toby- Olivias farbror.
Andrew- Vän till Sir Toby.
Antonio- Sebastians vän som förmodligen är kär i honom.

Malcolm Feste- En töntig pluggis som försöker få Olivia att gilla honom, och som är den enda som räknar ut att "Sebastian" inte är den han säger sig vara.
Paul- En vän som hjälper Viola klä ut sig.
Toby- Dukes vän.
Andrew- Dukes vän.
Monique- Sebastians flickvän.

OCH

En snabb grej med Antonio. Han blir nämnligen bortsläpad i slutet då Sebastian(Viola) säger att han inte känner honom, eftersom Viola aldrig sett honom innan.
Monique blir dumpad av Sebastian(Viola) på en offentlig plats, eftersom Viola hatar henne.




When in Rome

Så igår såg jag When in Rome. Det mest positiva, förutom kärleksintresset, var skådespelarna.
Det var som huvudroll Kirsten Bell


Men bi-rollerna var mer intressanta tyckte jag, eftersom dom bestod av bl.a Danny DeVito, Will Arnett, Jon Heder och Dax Shepard.



Rolig intefakta: Mina favoritfilmer med dessa skådespelare är (i kronologisk ordning), Batman Returns, Let's go to prison, *kan inte bestämma mig*...förmodligen Blades of glory eller nej åh, jag vet inte. I alla fall, slutligen Without a paddle. Ha överblick med att Dax är med i Let's go to prison och att Will är med i Blades of glory..

Anyway... Filmen i sig var trevlig, sådär romantisk komedi-ig som romantiska komedier brukar vara. Ja, man kan förutse allt som händer och jag stör mig på att det finns brister i handligen, speciellt mot slutet. Men hur som helst så görs det upp för genom den här killen.

Josh Duhamel. Det som jag egentligen fastnade för var rösten, men han har ju andra egenskaper som kan attrahera individer av diverse kön och sexuell läggning. Hans val av partners är dock något bristande, men det behöver man ju inte låtsas om.

Nåväl. Är man ett fan av romantiska komedier och gillar att se massa män springa runt och vara knäppa så är detta en bra film för det.

Och om man gillar män i mångfald så kan jag ju tipsa om Beauty and the briefcase. Fast egentligen inte. Ugh...den var inte bra. Ja, om man inte gillar filmer som är plågsamt uppenbara och har ett sjukt sliskigt slut det vill säga. Plus en varning för dom som inte tycker om Hillary Duff, hon är huvudrollen. Hon var dock det minsta problemet med den filmen. (SN:Matt Dallas,Jamie Pressly,Jennifel Coolidge,Chris Carmack,Amanda Walsh och Michael McMillian)

Hejdå.

Twilight all up in my grill

Så, idag såg jag Robert Pattinson. Igår såg jag Kirsten Stewart och i onsdags såg jag... Den här killen


Så, ja... Det var la allt.
(Visserligen hade jag redan sett Adventureland, men jag säger inte nej till Jesse Eisenberg)

Little Ashes

Jag såg just på Little ashes. Den var bra, mycket bättre än jag trott. Robert Pattinson är en bättre skådespelare än jag uppskattat honom att vara.

Men sedan kan ju själva handligen i filmen ha gjort så att jag blivit temporärt förblindad.

Den handlar om Salvador Dalí. Men mer än det så handlar det om hans kärlek Frederico Lorca.
Nu vet inte jag hur mycket hitte på som försegick i skapandet av denna film, men hur som helst så är filmen definitivt sevärd. ..om man inte har något problem med att se lite kyssar mellan män, eller har något emot smala, spetsiga, uppåtpekande mustascher.



Jag vill gärna se en komedi just nu, men det verkar som om den enda som är värd att testa är en till film med Robert Pattinson i, och jag vet inte hur mycket jag tål på en och samma kväll.

För övrigt så sitter jag och studerar derivata. Via Youtube. Det är en fantastisk tid vi lever i.

Joaquin Eriksson..

Jag har nu länge trånat efter The social network (dels för att den verkar intressant men till största del för att jag verkligen gillar Jesse Eisenberg), och nu, äntligen, 22 oktober, har den premiär i Sverige.

I övriga nyheter så såg jag Uninvited igår, som hade ett förvirrande slut, men som nevertheless var spännande och ganska intressant.

En annan film jag såg nyss, The Benchwarmers(som visserligen är från 2006), var väldigt rolig.
Men det är den sorts komedi som man uppskattar extra mycket när man har sett, och värdesätter, skådespelarna sedan tidigare.
För Rob Schnider, David Spade, Jon Heder(ascoolt efternamn btw) samt Nick Swardson(♥) var i huvudrollerna. Må så vara Nick inte stod som huvudroll, men i min bok gör han det alltid.

Eftersom jag inser att detta är otroligt ointressant för alla utom mig själv, som uppskattar denna typ av samtalsämne väldigt mycket, även om jag måste vända mig till mig själv för att få det, så kan jag ju lägga in något annat med.

Idol 2010.
Jag har sett inget utav det.
Förutom såklart, när man bläddrar igenom kanalerna och det råkar vara på.
Men just vid detta tillfälle sitter jag och letar efter något bra uppträdande. Hittar inget dock.

Daniel Norberg sjunger bra förutom att det är för mesigt för min smak.
Det enda misstaget Minnah gjorde var att sjunga fel låt. För jag tycker om orginalet för mycket.
Olle...jag har bara tröttnat på den sortens röst helt enkelt, eller så berodde det på den låten jag hörde. Jag fann den tråkig.
Det jag hörde av Elin Blom var inte det vackraste och Alice tog bara inte i tillräckligt.
Trodde jag skulle hitta något klipp, men icke.

Olle ser förresten ut som en blandning mellan Joaquin Phoenix och Lars Eriksson



Wth meltdown

Jag har även märkt hur lätt jag dras in i sci-fiserier. Det är väldigt underligt egentligen, för jag oftast skrattar åt dem eftersom jag tycker de är så löjliga.

En vanlig serie, en kriminalserie t.ex, känns så himla förutsägbara och tråkiga. Jag har inget intresse för realityshower heller, och Oprah känns inte inbjudande.

En sommar spenderade jag många timmar med att kolla på Smallville och några med att kolla på Xena, Robin Hood, Unge Herkules, Unge grve Dracula (-.-') och till och med Stargate.
Detta var however inte mitt första val, vi har begränsat antal kanaler i sommarstugan, och har man tråkigt så har man.
Smallville fastnade jag lite för dock, som man gör efter att man sett några avsnitt. Men vill ju veta vad som händer liksom.

Det är förmodligen också därför jag kollar på True Blood, Heroes, Vampire Diaries och Supernatural (nu då)(hah, vilken oxymoron).
Jag skulle vilja se på nya versionen av V med. Har sett små fraktioner av den gamla versionen, och den var, förutom de otroligt imponerande specialeffekterna, inte så lockande.

Äh jag känner mig så konstig idag, vet inte vad jag tänker eller försöker komma fram till. Jag är som jag är. Det är la nåt.

Hamburgare + Coca + TB = Nice

Promopics=D-bagpics

Okej, jag har nu kommit fram till en sak.

Promo-pics för serier(/filmer) är så frikkin' lame. Egentligen så finns det en liten rad med kvalifikationer som måste uppfyllas för att de ska vara lame.

Om bilden används som framsida på t.ex. DVD-boxen, så är det oftast okej. Men om det är en seriös serie, som en actionserie, så är bilderna nästan alltid lame. Okej jag ska förklara.

Här har vi Desperate Housewifes.

En helt okej bild, väldigt fejk och påklistrad och allt det där men whatever.
Det är en drama(/komedi)-serie, som i och för sig inte uppmuntrar till besatthet, men alla som tittar på det tar den ändå seriöst.

However, deras promo-bilder är oftast lite komiska, som här

Och komediserier som HIMYM är alltid awesome, eftersom de inte behöver tas seriöst överhuvudtaget.


Actionserier däremot, har något gemensamt med såpor. Bilderna är LAME. Det spelar nästan ingen roll hur man gör, om man ska ha en stillbild på en actionserie eller såpa, så ser det alltid, till hundra procent, n00bigt ut.

Det verkar som att det är som med det sociala spelet, en person som vill tas på allvar ses ofta bara som töntig och löjlig.

Och jag menar inte detta på ett diskriminerande sätt, men många bilder ser väldigt gay ut. Jag har bildbevis.

Om ni googlar detta själva så kommer ni komma fram till samma sak som jag.
Men här har vi lite exempel.




To be continued...


And we're off to the races

I stand corrected. Det verkar som att Internet har lurat mig. Som tur är har jag kompisar som är lika nördiga (och lite besatta) som kollat upp min information och funnit att de faktan jag gett ut i ett tidigare inlägg är felaktiga.

Som ni minns (and you better) så skrev jag om en film som innehöll 3 magnifika små pojkar. Låt oss kalla dem H,I och J (alpha-pun!), eftersom jag inte kommer orka repetera namnen.

Nu har det emellertid påvisats att filmen inte innehåller den sista bokstaven, alltså inte den sista pojken som faller i kronologisk ordning sist i detta sammanhang.
Om jag skriver på vanlig svenska så blir det såhär:

Jag hade fel. Min kompis kollade upp informationen jag lade upp i ett tidigare inlägg och berättade för mig att det itne alls är H,I och J, en ultimat skådespelarskara- inte bara för att deras förnamns första bokstav ligger precis efter varandra i alfabetet; utan även för att de är en oändligt stilig trio, som är med, utan bara H och I.

Så nu är det en liten downer då... Låt oss alla bara hoppas att det inte finns någon handsome devil med i filmen vars första namn börjar med V.

Jaja, nu bär det av till biblioteket och efter det ska jag köpa en ny tandborste eftersom min ligger kvar i Skepplanda.

I am the only son

Nä nu har jag tröttnat på den här skiten.

Nu tänker jag fan inte vänta mer, jag skiter i att jag tänkt berätta face-to-face för det lär ju aldrig hända.

Så jag har hittat en film (för ett litet tag sedan), som heter Life as a house. Anledningen till varför den verkar intressant är för att den involverar Hayden Christensen, Ian Somerhalder och Jared Padalecki, tre skådespelare som jag vet att vissa tycker om. Men eftersom vissa inte har tid att träffas kommer jag skita i vissa och kolla på filmen själv. Sen kanske vissa redan har sett filmen, det kan jag ju inte veta något om eftersom vissa inte pratar med mig.

Förutom att jag hade somna-vakna-skills imorse så har dagen hittills varit rätt skit. Typ som alla andra dagar alltså.

Igår var jag hos Charlotta, vilket var kul. Vi såg en vampyrfilm som klassats som Horror/Thriller, Daybreakers.

Om du är ute efter att bli rädd, är detta inte filmen för dig. Det var mer av ett actiondrama än någon form av skräck. Ja, om du nu inte blir rädd av att allt löser sig i slutet det vill säga.

Äh, skräckfilmer är så kassa. Jag väntar fortfarande på en film som gör mig riktigt rädd så att jag inte kan sova om nätterna.
Det närmsta jag har kommit är Mirrors, fast det var ju inte direkt så jag inte kunde sova eftersom det hadlar om speglar.
The Grudge hade ju vart läskig om det inte hade vart så att man var tvungen att gå in i huset för att något skulle hända.
Och The Ring skulle vart läskig om man nu råkat få ett samtal precis efter man sett filmen.
Och ja, det är dom enda "läskiga" filmerna jag kommer på. Wrong Turn måste man ju åka en jävla bit för att stöta på, Rest stop ligger ju inte nära heller, Jag bor ju knappast på Elmstreet och jag har aldrig varit i Crystal Lake.

Så vad ska jag göra idag? Tidigare planer hade ju vart att åka till Thn och ikväll se på Konungens återkomst. Meeen så blev det ju inte, såklart. Man tycker ju att jag borde vant mig, men jag tror aldrig man vänjer sig vid att bli ratad.

Jag har några alternativ att gå igenom:
1.Gå ut. - Detta alternativ är mest otroligt, eftersom jag är ensam hemma och det inte finns något av intresse ute. Att leka med hundarna tröttnar man på efter en kvart.
2.Städa. - Jag kommer förmodligen städa i nästan alla rum utom mitt eget idag. Ta disken, tvätta osv...
3.Läsa. - Kommer inte att hända.
4.Spela. - Kommer med stor trolighet att hända. Är lite sugen på att spela Dead Space, men vet inte om jag klarar det själv. Det spelet är väldigt stressframkallande.
5.Kolla på film. - Idag känner jag för komedier, mest för att jag såg Numb igår, och känner igen mig löjligt mycket i Matthew Perrys karaktär.

Aja. Lägger upp lite bilder på skådespelarna.

Up the mountain. Of gayness.

Så.. Har börjat på labbrapporten. Käkat lite chokladglass och Pringles, funkar rätt bra ihop faktiskt. Kollat på 27 dresses (för fjärde gången) och Zach and Miri make a porno (för tredje gången). ZAMMAP har väldigt bra qoutes, här är några favoriter:

LET US FUCK!

Can you believe THIS shit? That chick frosted me like I was a fucking cake!

EVERYBODY wants to see ANYBODY fuck. I hate Rosie O'Donell, but if somebody said "I got a tape of Rosie O'Donell getting fucked stupid" I'd be like "Why the fuck aren't we watching that right now?"

I will be your Sherpa up the mountain. Of gayness.

I'm a guy. You give me a two popsicle sticks and a rubber band and I'll find a way to fuck it like a filthy MacGyver!

Customer: Hi, can I have a coffee? Black?
Delaney: Can't you see we talking, White?

Miri:Fuck you, I have dignity.
Zach: Where? ls it hidden in your gigantic underpants that are plastered all over the lnternet? Is that where you hide your dignity?

Zach
: So you guys suck eachothers cocks, huh?
Brandon: Oh, like crazy.

Heil Kevin Smith. Han är etta när det gäller komedifilmer och ligger definitivt på topp bland Tim Burton och Peter Jackson. De är absolut mina topp tre.

Rolig bild nedan.

OTTO

Såg just klart på Otto, or: Up with dead people. En tysk fim.

Det är berättelsen om en homosexuell zombie som går med på att vara med i en porrfilm eftersom han behöver pengar. Han har svårt att komma ihåg livet innan döden, men kommer ihåg sin gamla pojkvän, som han ringer upp och träffar. I slutet så vandrar han ifrån staden eftersom de levande vill döda zombisarna, speciellt de homosexuella. Så han går norrut för att kylan bevarar hans "flesh".

Den var rätt bra, men jag skulle vilja amerikanisera den lite. Ta bort lite av den konstiga musiken och sätta in lite mer "normalt". Framförallt skulle jag vilja ha ett lite mer "romantiskt" slut. Fast å andra sidan är det skönt med lite omväxling också.





"A lie is just a great story that somebody riuned with the truth" - Barney Stinson.

Så igår var jag och min syster på bio och såg Clash of the titans. Den var väldigt väldigt bra.

Inte bara Sam Worthington, från Avatar, var med utan flera andra, som jag inte skulle gissa var med, syntes också i filmen.






Och för de som inte vet är dessa personer följande:
Sam Worthington - bl.a Avatar
Mads Mikkelsen - bl.a Casino Royale
Gemma Arterton - bl.a kommande Prince of Persia (!!)
Nicholas Hoult - bl.a Om en pojke (+Skins)
Kaya Scodelario - bl.a Skins

Ja, och så några till då dåklart men jag orkar inte. Dessutom får väl de som bryr sig kolla på filmen själva, för jag tvivlar på att någon kommer orka läsa hela skådespelarlistan.


Men det roligaste kommer ändå i eftertexterna, då jag såg (lite felaktigt) att en av filmskaparna hette Basil Iwank. Han heter egentligen Basil Iwanyk. Men snacka om att det gjorde min dag. Haha. Iwank.


Too cool to care!

Ookej, angående en sak jag nämnde i förra inlägget.

I stand corrected.

Nu, flera avsnitt senare, har jag sett en hel del penisar. Och en buske. Kvinnobuske. Ladybush. Låter förföriskt, nej? "Ladybush"?

Aja, nu återgår jag väl.

FUCK SCHOOL!
I'm too awesome for it anyway...


Queer As Folk

HELLS YES!!!!!!


Glee börjar på tisdag i USA, det betyder nytt avsnitt på ONSDAG! Innan det är det Big Bang Theory och How I Met Your Mother på tisdag (eftersom de sänds i USA på måndag).


Jag har börjat kolla på Queer As Folk US. Egentligen vill jag inte kolla på US-versionen, eftersom amerikanarna har gjort där precis som med The Office, bara kopierat rakt av. Förutom en liten detalj då, den unga killen är 15 i UK men 17 i US (USA är ju lite mer konservativt när det gäller ungdomssex).

Men det finns anledningar till varför jag kollar på amerikanska versionen. Dels så är det mycket lättare att hitta, dels finns det fler säsonger och dels är det snyggare skådespelare. Storbrittanien är väl inte direkt känt för att ha bara snygga personer på TV, men USA däremot, är det.
(Igen då förutom den unga killen som är mycket snyggare i UK-versionen. Men man kan ju inte få allt här i världen).

Egentligen är serien bara en lång, gay, porrfilm. Men den är intressant och har i alla fall ingen dötid (den fyller de med sex). Och man får ju aldrig se snoppar, i alla fall inte än. Jag tänkte skriva att det är som en romantisk porrfilm, men det är nästan inget romantiskt alls med den.

Aja, nu ska jag fortsätta titta. Bögsex FTW!








The Office

Har funderat en hel del nu och har kommit fram till ett svar för alla The Office-fans. (Jag menar då orginalversionen och inte den kassa, lama b-kopian som amerikanarna gjort).

Frågan man ställer sig när man ser på detta geniala program, är ju hur de skulle få för sig att de skulle göra en kopia av programmet från första början. Jag menar, de talar ju ren engelska, de är mycket roligare och de är mycket mer klockrena eftersom de är autentiska. Ingen vid sitt sinnes fulla bruk skulle ju få för sig att göra en kopia av Queens gamla låtar till exempel, för det blir inte bättre än Queen.
Plus att de har med en av mina favoritkomiker, Ricky Gervais. Jag vet att de flesta känner igen Steve Carell från 40 year-old virgin och blahi blaha, men någon komiker är han icke.
Och även om han är det så är han säkert inte lika bra som Gervais.

Okej, grundtanken är ju då varför man ens vill försöka "ersätta" orginalet med en annan. Tyckte man bara att själva idén var bra, men ville göra det lite sämre bara? Eller förstår inte amerikanarna något annat än "amerikanska"?
Svaret är enkelt.

Det var såhär, amerikanarna såg att britterna gjort ännu en rolig serie och ville ta del av den. Men för att inte verka mesiga så gjorde de sin egen version (detta är ju väldigt viktigt för amerikanare, att allt ska vara amerikanskt). Vad de inte förståd var (och detta eftersom de är just amerikanare), att de ser ännu mesigare ut att ta någon annans idé och kopiera den till något sämre.
Anledningen till varför de gjorde den sämre var inte för att de inte visste vad de skulle skriva i manuset, för alla som tittat vet att de har kopierat rakt av. Nej, anledningen är för att folk ska fatta skämten. Ni förstår, amerikanare har en väldigt platt humor. Kiss och bajs, det är roligt. Amerikan Pie är roligt. Men det krävs helt öppna, raka, uppenbara skämt för att det ska uppfattas av fläskhjärnorna. Det är därför de har skrattspår på varenda jävla komediserie i USA, det är det enda sättet de vet skillnaden i fall de kollar på Criminal Minds eller Roseanne.

Jag talar ju nu såklart om det kommersiella USA, TV-serier. Det finns ju roliga, konstiga filmer som kommer därifrån. Exempel är Otis, Me and you and everyone we know och Behind the mask.
Fast den första ska nog vara en skräck-komedi (eller liknande), den andra ska nog vara ett drama och den tredje är en skräckfilm. Men en rolig sådan. Alltså, inte zombie-rolig utan rolig rolig. Lite svart humor bara.

Jag undrar när USA ska lära sig att UK är bättre på komedi. Kolla på Monty Python, Ali G/Borat/Bruno, The Office, Man stroke woman, Mr.Bean(okej, lama skämt och skrattspår, men han är världskänd), Shameless, Skins, listan går vidare.

Dessutom är det kvalitét, inte kvantitet, som räknas.

Godnatt.



Hehe a little sexist for you there
(Rhys Darby-style)

Tidigare inlägg
RSS 2.0