Sitter här och kollar på Twin Peaks. Det börjar spåra ur, sakta men säkert.

 

 

Hahahahahahajagharjustspenderatmassapengar.

 

Så kan det gå.

 

Sitter här och är lite förkyld fortfarande, och jag hade väldigt svårt att sova i natt. Dels för att jag låg och tänkte på Alexandras knäskål, och dels för att det var stora jordbruksliknande maskiner utanför mitt fönster vid fyra imorse. Jag var i och för sig redan vaken då, men det gjorde det inte superlätt att somna om.

 

Hade tänkt träffa Jonatan efter skolan idag, men det får vänta till imorgon. Känner mig stressad för att jag måste lämna tillbaka massa litteratur och jag vet inte om jag kommer kunna läsa dom senare, innan tentan.

 

Drömmer massa konstiga drömmar. Denna natten var det om en planta som växte upp till en kvinna, fast hon kunde liksom inte gå och allt var väldigt skruvat.

 

Jag hatar att jag känner mig ovärd att spela spel och kolla på dom serierna jag vill kolla på, men inte tillräckligt motiverad att göra saker som att plugga eller träna istället. Så jag spenderar en massa tid på att halvgöra saker som jag lika gärna hade kunnat leva utan. Börjar lite smått undra om det är såhär jag kommer spendera resten av livet utan att veta om det, och helt plötsligt vakna upp som i slutet av Click och tänka "vafan hände egentligen, hade inte jag massa saker jag ville göra, typ som att spela Fallout och läsa idiotisk fanfiction eller något?"

 

Nu är det pizzadags! Och Kung Fu Fighting i högtalarna!

 

Ibland när jag blir ett fan av saker kan jag känna mig lite som ett creep, men så ser jag något som får mig att inse att jag alltid kommer ligga i lä. Till exempel när man råkar se att det faktiskt finns life size cut outs av kändisar att köpa på amazon. Igen det där med att skilja på karaktärer och faktiska människor. En del av mig var i och för sig lite lite sugen på att köpa en bara för att, men den delen tystades snabb ner när jag började tänka på i vilket syfte folk köper sånt. Aja, det var ett snabbt inlägg om ingenting. Eller ja, det var väl ett snabbt inlägg om lättnad över vetskapen att det alltid kommer finnas folk som är värre (förutom Fritzl, han är längst ner med Stalin och dom andra grabbarna).

 

Kommer kanske göra en större rant av detta, men jag måste bara nämna hur jäkla svårt jag har för när människor inte kan tänka efter och använda språket ordentligt. Jag tänker nu på den typen av människa som inte listat ut när man ska skriva ihop ord, utan bara verkar chansa. När en person i samma mening kan kläcka ur sig "kycklingkebabtallrik" och "super bra". Om du inte vet hur språket fungerar, håll dig till en metod och sluta förvirra folk!

 

Godnatt.

 

Ooops... Köpte visst lite klänningar

 

Jag vill så innerligt inte läsa mer om takstolar och sockenkyrkorna under kung Sven Estridsens tid. Så innerligt. Jag kan verkligen inte beskriva hur innerligt.

Problemet är att jag tydligen inte ville det innan jullovet heller, för då hade jag inte suttit här. Dragit ut på processen, det är vad jag har gjort.

Jag har gjort mig själv en stor fet jävla rövhatt full med otjänst.

 

Vad är det för idioti jag håller på med? Och varför kan jag inte sova som en normal människa? Aja, det är en annan sak..något att ta upp med ett proffs någon gång.

 

Någon som har lust att sitta med mig i mitt rum och läsa detta med mig bara för att se till så att jag gör det?

 

Inte det?

 

Kanske för att det är typ 200 sidor om jordbrukets utveckling.

 

Nåväl. Dags att fortsätta läsa. Men det här såhär jag känner(som en inre monolog):

Jag har aldrig tyckt att tunnelbanor är så ointressant som jag gör idag. Tunnelbanor, nedgrävda spårvagnar, kollektivtrafik överhuvudtaget.

Nu är det ju inte så att jag någonsin brunnit för detta ämnet, men när man läst över tio artiklar om samma jävla skit och måste sitta och älta något som man inte har en riktigt fullbordad egen åsikt om, och som man ändå inte skulle kunna påverka även om man hade en fullbordad åsikt, så tappar man sin gnista.

Så jag låtsas att jag har en åsikt genom att fejka en känslomässig ståndpunkt, och den enklaste känslan att fabrikera är ilska. Det tycker i alla fall jag. Så det är ilska som gäller.

 

Fyfan vad jag hatar tunnlar, och nedgrävda tunnlar är ännu värre! Det är som en starkt skinande vit het eld av ilska inombords, en osläckbar glöd av ursinne och vrede. WAAAAHH!!!

Hittade en låt med lite fin text, men sen när jag lyssnade på den visade det sig att det inte alls var min typ av musik. Igen.

 

Aja. Debattartikel. Usch.

 

Så här kommer en annan liten låt som är fin. Den är fin oavsett om man har sett filmen eller inte, men jag antar att karaktären får en annan vinkel om man gjort det.

 

Sitter och återupptäcker musik som jag lyssnat på förr men av någon anledning inte fortsatt med.

 

Just nu: Micah P. Hinson

 

 

 

Denna killen är väldigt underhållande, om du inte orkar kolla på alla klipp, välj ett, för dom är korta och det finns ingen ursäkt nu om du fortfarande läser detta. Tog några av mina favoriter. Ja.. Kolla.

Fy fan. Jag menar fy faan. Så, jag har kollat på en del film de senaste dagarna. Låter inte alls som något jag skulle göra, jag vet, men hör på nu.

Har kollat på olika listor folk gjort på filmer som dom tycker om på IMDb, vilket har fått mig att kolla på filmer som jag normalt skulle ha undvikit som pesten.

Nämligen dramafilmer. Jag avskyr olyckliga slut och jag avskyr deppiga filmer, för är inte verkligheten tillräckligt deppig?

Så nu sitter jag här och avskyr. Jag avskyr filmen jag just såg, och blir irriterad, nästan arg, på skaparna av denna film som fått mig att må dåligt. Närmare bestämt så avskyr jag bara de sista fem minuterna eftersom att det är då allt går åt helvete.

Eftersom jag inte tänker berätta vilken film det var så kan jag ju säga att huvudkaraktären blir våldtagen och ihjälslagen i ett övergivet hus i skogen, men, som plåster på såret, kommer tillbaka som spöke för att se sin egen begravning. MEN SÅ BRA. DÅ VAR JU ALLA GLADA IGEN.

Jag hatar det. Och jag tar det personligt med, hur vågar dom göra såhär mot mig, filmskaparna? Fattar dom inte att jag inte vill sitta och lipa mitt i natten. Jag hade ju tänk att gå och lägga mig efter filmen. MEN JAHA, JAG FÅR VÄL VARA VAKEN ETT PAR TIMMAR TILL. "OOPS, TÄNKTE INTE PÅ DET. SRY." Hör jag dom säga, men nej. Detta är fan inte rätt.

Jag trodde att det skulle vara en romantisk dramafilm, eftersom det var det den var klassad som. Inte en film som får Titanic att verka som en romcom.

Och nej, jag hade inte förväntat mig ett överdrivet lyckligt slut, men va faan. Va faaaaan.

 

Det enda jag kan göra är att låtsas att filmen tog slut några minuter tidigare, och hitta på resten. Åh, va bra, en film med ett öppet slut så man kan bestämma själv vad som händer, förmodligen blir huvudpersonen inte mördad för NOLL ANLEDNING. Men jag spårar ur. Ska sitta och lugna ner mig ett tag nu. Kanske kollar på en komediserie för att dämpa det psykologiska slaget som just nådde mitt känslocentra.