Jag har aldrig tyckt att tunnelbanor är så ointressant som jag gör idag. Tunnelbanor, nedgrävda spårvagnar, kollektivtrafik överhuvudtaget.

Nu är det ju inte så att jag någonsin brunnit för detta ämnet, men när man läst över tio artiklar om samma jävla skit och måste sitta och älta något som man inte har en riktigt fullbordad egen åsikt om, och som man ändå inte skulle kunna påverka även om man hade en fullbordad åsikt, så tappar man sin gnista.

Så jag låtsas att jag har en åsikt genom att fejka en känslomässig ståndpunkt, och den enklaste känslan att fabrikera är ilska. Det tycker i alla fall jag. Så det är ilska som gäller.

 

Fyfan vad jag hatar tunnlar, och nedgrävda tunnlar är ännu värre! Det är som en starkt skinande vit het eld av ilska inombords, en osläckbar glöd av ursinne och vrede. WAAAAHH!!!