Hej hej bloggen, long time no inlägg.

 

Dagens inlägg kommer handla om sexualitet, och mer specifikt one night stands. Vill påpeka att jag inte försöker verka dömande eller så, bara försöka förmedla min egen ståndpunkt (som för all del nog betyder väldigt lite för er andra men som ändock behöver framföras).

 

Jag har aldrig förstått grejen med one night stands. Jag har aldrig sett det lockande i att möta någon främmande och hoppa i säng med denne. Har hört argument som att det är det mystiska, att inte ens namn behöver blandas in, att det där med no strings attached kan vara kul osv. Inget biter, jag tycker inte att det verkar det minsta intressant.

Dels är det nog för att jag aldrig varit särsilt förtjust i mänskligheten, och att jag alltid haft en inneboende avsky för män som grupp (sorry dudes, min uppväxt solkades ner av killar som betedde sig som as mot allt och alla, och lät hållas för att såna är ju pojkar, han är ju hemligt kär i dig det är därför han bråkas, dom tilläts alldeles för mycket plats och tog upp ännu mer än så). När jag tänker på killar under min uppväxt tänker jag inte på mina vänner (för dom kategoriseras nämligen just dit), jag tänker på tjutande killar som klättrade på elementen när lärarna gick ut ur rummet. Jag tänker på historier om ollande, jag tänker på spottande i taket, jag tänker på rädslan över att det kunde vara någon som tjuvkikade i omklädningsrummet, jag tänker på odrägliga uttalanden som jag då inte kunde bemöta på ett vettigt sätt, jag tänker på elaka kommentarer riktade mot mig eller andra. Jag tänker på att aldrig bli passad bollen på gympan, jag tänker på snöbollskrig en inte bad om att få vara med i men ändå blir indragen i. Jag tänker på idiotiska kommentarer som tar upp för mycket utrymme på lektionerna, jag tänker på lärare som vägrade lyssna på sina elever, jag tänker nästan uteslutande på negativa saker helt enkelt. Och det jag räknat upp nu är saker jag endast såg/hörde/upplevde att killar gjorde (med undantag för elaka kommentarer då).

Sen minns jag ju massa snälla saker också, men de överröstas, likt spanskläraren, av odrägliga små as.

 

Men även jag bara mött små änglar, även om det är bättre nu, även om det inte nödvändigvis är killar jag letar efter, så finns det en ännu större del som arbetar mot detta med one night stands. Det är att jag inte känner personen. Och det är väl liksom grejen med one night stands har jag förstått. Att en inte känner personen. Om jag inte vet något om personen, hur kan jag då avgöra om personen är attraktiv eller inte? Baserat på utseende? Även om personen skulle se obejktivt bra ut, så förstörs ju det totalt om personen i fråga har vidriga värderingar eller åsikter. Och även om en skulle börja prata med personen, hur vet jag att det personen säger inte är totala lögner bara för att jag ska tycka om hen? Att personen bara säger vad hen tror jag vill höra?

Jag kan inte se någon person (man tbh) på gatan, tycka att den ser trevlig ut, utan att tänka "fast vad vet jag, det kanske är en våldtäktsman, djurplågare, rasist etc". Det går automatiskt. Innan jag lärt känna individer, består alla av samma gråa massa av könlöst stoft i mina ögon. Förutom de som går runt med typ svastikan tatuerad i pannan, eller något, då är jag faktiskt rätt dömande. 

 

Bottom line, jag kan inte utveckla attraktion till någon om jag inte vet att vi delar vissa viktiga grundläggande värderingar och åsikter. Det är inte petigt, det är så jag fungerar.