Om att rulla tummarna

Förändring (i både positiv och negativ bemärkning), sker inte naturligt. Det sker inte av sig själv.
Synen på människors lika värde, tolerans, vetenskapliga genombrott och tekniska innovationer som präglar våra liv har inte tillkommit för att det på något magiskt sätt föds bättre generationer efter varandra.
Det sker inte för att folk sitter och rullar tummarna och hoppas på det bästa.
 
Det sker tack vare eldsjälar, aktivister, forskare, fanatiker och idealister.
Det sker tack vare folk med passion, ambition, mål och drömmar. Det sker tack vare att folk bestämmer sig för att "nej, såhär kan vi inte ha det" och "nu gör vi såhär istället".
 
Skola, rättsväsende, politik och människosyn har förädrats dramatiskt åt olika håll under historien.
Det faktum att vi idag till exempel anser att samkönade äktenskap som en självklarhet var för bara tio år sedan inte alls en självklarhet, och om vi ser på individer istället för nationens officiella ställning så är det långt ifrån alla som anser att det bör vara så.
Som tur är så har människor kämpat och kämpat för att uppnå sitt mål om lika rättigheter oavsett sexuell läggning, och idag ser vi de framsteg som denna kamp lyckats uppfylla. Detta betyder ju såklart inte att kampen är över. 
Faktum är att samkönade relationer och äktenskap fortfarande diskrimineras i samhället, något som tas upp gång på gång på tv och i film, inte för att tjata utan för att faktiskt visa att det är så det är.
Samma gäller för saker som rätten att bestämma över sin egen kropp, något som konstant hotas, och som med de faschistiska vindarna i europa även hotar andra aspekter av jämställdhetsarbetet. Det är otroligt himla viktigt att inte låta faschisterna och förtryckarna vinna. Detta skriver jag i relation till de politiker som vill avsaffa kvinnlig rösträtt, men även till de som vägrar ta till sig korrekta pronomen, vägrar inkludera och vägrar se sina egna privilegier. Vägrar inse att fattigdom är vad som borde förbjudas, inte tiggeri. Till de som vägrar inse att systematiska påhopp vilka leder till självmord inte är uttryck för yttrandefrihet eller åsiktsfrihet, till de som skriker "inte alla män" för att sedan vända sig och skrika "alla muslimer", till de som skrattar åt "inte alla män" för att sedan vända sig för att skrika "inte alla vita".
 
Aja, jag ältar vidare på detta en annan gång. Nästa inlägg kommer handla om något relaterat till detta.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0