Rövhål, piss, skit med en skål mögel.

Jag har aldrig varit så mycket för känslor. Speciellt inte romantiska känslor. Av något slag. Det var inte förrän det var dags för gymnasiet som jag började fundera på sånt.
Att kramas eller att överhuvudtaget vara nära andra människor har inte heller varit någon favorit, och ögonkontakt är något av det svåraste jag vet när det gäller sociala sammanhang. Den enda personen jag kan se i ögonen ordentligt är Jonatan.
Över lag är jag bara obekväm när det gäller närhet osv. Jag tycker rentav att det kan vara obekvämt att tänka på andra människor för mycket. Verkliga människor alltså. Så detta är saker som jag låter bli att göra. Frid och fröjd.
 
För övrigt lyssnar jag på Stealers Wheel, Stuck in the middle with you (och lite Pretenders och Mungo Jerry bl.a). Om dessa referenser går ovanför ditt huvud bör du fråga dina föräldrar om det. Bra skit.
 
Jag minns när jag var barn, och Eva & Adam precis kommit ut på VHS, och jag blev förälskad* i Adam (av någon helt oförklarlig anledning har jag kommit fram till nu på senare år när jag sett filmen igen och insett att Adam är en löjlig liten tölp. Och inte särskilt övertygande skådespelare heller).
Ganska poänglöst. Att bli förälskad i fiktionella karaktärer alltså. Men än värre är det att bli förälskad i en skådespelare. En verklig person. Som man inte känner, för man har aldrig träffat eller ens sett personen i verkligheten (det finns ju vissa som har varit med om ett undantag...host host maja host).
Jag kan fullkomligt acceptera att Dean Winchester är den mest perfekta mannen som aldrig funnits(seriöst), och att, jag vet inte, Mr. Darcy är döromantisk. Fine.
MEN! Jag vägrar att stå för det mina tankar gör just nu. Aldrig så länge jag kan minnas har jag varit attraherad av skådespelaren bakom karaktären, utöver "åh, jäklar vad han är snygg/sexig/charmig". Förrän detta året.
förbenat förjordat förbannat inihelvete irriterande.
Har börjat kolla på en serie som heter Being Human, för att komma på andra tankar. Fungerar sådär. Ska testa lite Walking Dead och Supernatural med. Och Game of Thrones (i bokform).
 
Efter detta inlägg kommer jag gå tillbaka till att leva i förnekelse och låtsas som att jag har en logiskt fungerande hjärna.
 
Jag är fortfarande förundrad över att det finns folk som tycker att Benedict Cumberbatch är snygg, men ja, en kan förstå budskapet.
 
* Notera att förälskad i detta inlägg inte är samma sak som 'att vara kär i', se engelskans 'crush'

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0