Eller ja, om man med "god" menar att man bara inte kan sova mer.

Jag låg vaken ett tag och tänkte på saker som etsat sig fast..jag tror man brukar kalla det att älta.

 

För det första hade jag en väldigt frustrerande dröm innan jag vaknade, så jag går fortfarande med ett obehag i magen och måste ständigt kolla runt i mitt rum för att se att allt är som det ska.

Nu är det väl så att jag inte är den mest gladlynte person som finns, eller sociala för den delen. Min definition av fritid är den tid jag spenderar ensam, vilket alltså inte inkluderar t.ex. att gå ut med kompisar. Jag kan möjligen sträcka mig till att det inkluderar Jonatan.

Hur som helst så hör det till saken att mitt humör gått ner sig lite, typ dränkt sig i en bäck eller något, vilket har resulterat i det ovannämnda ältandet. Nu är inte detta ältande på något sätt obefogat, vissa saker behöver sättas på sin plats och det kräver att man reder ut dom. Typ saker man önskar att man sagt till någon som missuppfattat vad man menar osv.

Eller när man kommer att tänka på att ens nära vän (som man så fint kan kalla det om man inte vet hur man degraderar inom sin vänkrets) inte har varit på hembesök hos en på ett år. Trots att man bor i samma kommun. Trots att vi båda tog studenten för ett år sedan. Trots att man själv varit hemma hos sagd vän ett flertal gånger.

Det är sådant jag ältar. Kanske är det sant när folk säger att med såna vänner behöver man ju inga fiender. Det är inte för att låta spydig som jag skriver så.

Det är med tunga fingrar och en sorg i bröstet som jag konstaterar att högstadiet inte är långt borta trots allt.

 

Kanske ska jag skriva noveller. Nåväl. Hejdå.