High maintenance.
Jag vill inte bli bortskämd. Jag må ha blivit det av föräldrar, men om det är något jag letar efter i en partner så är det inte att han ska klema bort mig och behandla mig som ett barn.
Jag vill gärna se mig själv som min egen människa, som har i alla fall en möjlighet till framtida självständighet, även om jag inte har den just nu. Att få allt betalt för av min partner, kan ibland vara en glädjande överraskning, men inget jag skulle vilja kännas vid i vardagen. Nu säger jag inte att jag skyr gåvor eller generositet, utan snarare att jag uppskattar en sansad verklighetsuppfattning.
Eftersom jag gärna kallar mig själv femenist, skulle det inte kännas rätt att kräva att samhället förändrar sin kvinnosyn, men samtidigt behåller massynen. Det fungerar ju inte. Om min partner är min jämlike, kan jag då kräva att bli upplyft på en pedistal som om jag vore en hjälplös och beroende liten ungmö? Nej tack.
Nu förstår ju jag också att i vissa relationer fungerar detta. Kvinnans roll är den av en vacker men helt osjälvständig behagare, och mannens den av en stark mans(penga)klippa som lägger jackan över minsta pöl som hans kvinna ska gå över. Vissa trivs med det här. Men jag känner att det inte är något för mig.
Utöver detta finns det absolut ingen poäng med detta inlägg.
Hejdå.
Kommentarer
Postat av: Nattispattis
Håller verkligen med dig! Fast, har tänkt en del på det där. Om stefan å jag flyttar ihop under tiden jag fortfarande pluggar så kommer jag ju leva lite halvt på han ett tag... men jag håller med. Tycker hela "jag ska gifta mig rikt"-grejen är såå töntig! Vet par där tjejen inte gör ett skit, varken pluggar, jobbar eller ens söker jobb och ändå tycker det är okej att handla kläder för halva killens lön typ. Skumt!
Svar:
None None
Trackback
