Ska snart sova.

Men först tänkte jag dela med mig.

Måste man vara fjortis? Eller hata allt. Och jag menar inte fjortis men kommer inte på något bättre ord. På film ser man ju att vem som helst kan få det den vill ha. Men i verkligheten är det bara de snälla, lagom lugna, glada, leende, vackra, smala, vältränade, välanpassade och lite halvt kryddiga som kan.

Eller de som är tillräckligt högljudda och självsäkra att de tar det dom vill ha och övertalar de andra att det är det den vill ha också. Vissa har ju den förmågan att bara ta det (eller den) dom vill ha utan att bli nekad någonting. Och om man tar det där med kärlek, det är många gånger jag ser någon på Jerry Springer, eller bara allmänt, och tänker om hon/han kan hitta någon, då borde ju jag kunna det.

Men jag vet inte om det är min sociala oanpassning, lathet eller allmänna personlighet som bara inte verkar funka. Som om korken och flaskan inte var gängade åt samma håll. Innan det här inlägget går för långt och visar hur hopplöst deprimerande tråkigt mitt liv verkligen är och visar min manodepressiva personlighet ska jag sluta skriva.

Så God natt.

Det var för länge sen för att ens komma ihåg
Det finns ingen att behaga, inget att förklara
Inget att försvara, jag gav upp för länge sen