Kom hem vid fem idag. Gick hem.

Har städat efter hundarnas lek med soporna, alltid lika upplyftande att göra.

Tänkte på en sak på bussen. Varför är det lättare att prata med folk man inte tycker om?
Eller, det är ju såklart lättare att prata med ens vänner och så, men det är lättare att prata med någon om man inte är attraherad av personen. (Fast i vissa fall så kanske man bara inte har personkemi, utan någon som helst attraktion). Det är väl kanske skälet till att könsuppdelningar sker så lätt. Det är ju mycket lättare att samarbeta med någon man inte på något sätt är attraherad av (förutom som kompis haha), och eftersom de flesta i i alla fall våran klass verkar vara hetrosexuella så betyder det att ens "vänner" lättare definieras som personer av samma kön.

Men tillbaka till ämnet. Angelica och jag pratade på bussen imorse om att man inte vill att en person man är tänd på ska sätta sig bredvid en, vilket egentligen är helt ologiskt. Men skälet är ju för att man vill kunna kolla på personen i smyg, och det går ju inte om personen man smygkollar på sitter 20cm ifrån en. Då ser det nog mer ut som om man planerar ett mord eller något. Eller som om man rökt crack.

Okej. Så jag vet ju inte hur det är med alla andra, men jag fungerar såhär. Det är lättare att inte tycka om någon, än det är att tycka om någon, eftersom man inte kan bli sårad av någon man inte tycker om på samma sätt. Det är ju till exempel mycket lättare att snacka skit om någon än det är att komma på bra egenskaper. Eller, det kanske är lika lätt beroende på person, men men vill ju alltid någonstans känna sig lite lite bättre än andra. Därför är det svårare att medge de bra egenskaperna hos en människa då det leder till att man känner sig sämre själv.
Dessutom kanske man är rädd för att man ska säga något korkat eller på något sätt visa att man tycker om personen om man pratar med den för mycket.

Jag tycker att jag varit duktig det här läsåret och pratat med de flesta. Mycket fler än vad jag skulle gjort om ingen redan tyckt jag var konstig. Och MYCKET fler än vad jag gjorde i 7an t.ex.
Och jag vet inte riktigt hur jag uppfattas men jag är inte direkt den socialaste jag vet, har aldrig varit en people-person. (Speciellt inte när the people råkar vara barn). Och som Charlotta garanterat märkt så är jag inte överdrivet pratglad när jag är ensam, speciellt inte på bussen.

Och det blev en jävla mycket text nu, som ingen kommer orka läsa. Men om du orkar läsa allt, skriv en kommentar och berätta om din seger.