Skyrim
Jag vet vad ni alla tänker: "Ja, men när ska du spela Skyrim igen då? Det har ju gått aslång tid och vi suktar efter att få höra mer om detta oändligt spännande ämne!"
Schh, jag vet.
Det har gått alldeles för långt nu, och jag måste hitta tillbaka till Skyrim snart. Men det är ju så mycket annat roligt som kan hända just när jag väljer att spela det, typ att någon dör i Game of Thrones eller att aliens attackerar i Starcraft eller att mutanterna kryper ner i tunnelbanan i Metro 2033 och det kan ju inte gå förbi obemärkt!
Men kartan hänger här, evigt redo vid min vänstra axel, i väntan på att återigen leda mig hem till Breezehome.
Without Log Lady Intro
Sitter här och kollar på Twin Peaks. Det börjar spåra ur, sakta men säkert.
De Niro
Kinematografen
Hahahahahahajagharjustspenderatmassapengar.
Så kan det gå.
Sitter här och är lite förkyld fortfarande, och jag hade väldigt svårt att sova i natt. Dels för att jag låg och tänkte på Alexandras knäskål, och dels för att det var stora jordbruksliknande maskiner utanför mitt fönster vid fyra imorse. Jag var i och för sig redan vaken då, men det gjorde det inte superlätt att somna om.
Hade tänkt träffa Jonatan efter skolan idag, men det får vänta till imorgon. Känner mig stressad för att jag måste lämna tillbaka massa litteratur och jag vet inte om jag kommer kunna läsa dom senare, innan tentan.
Drömmer massa konstiga drömmar. Denna natten var det om en planta som växte upp till en kvinna, fast hon kunde liksom inte gå och allt var väldigt skruvat.
Jag hatar att jag känner mig ovärd att spela spel och kolla på dom serierna jag vill kolla på, men inte tillräckligt motiverad att göra saker som att plugga eller träna istället. Så jag spenderar en massa tid på att halvgöra saker som jag lika gärna hade kunnat leva utan. Börjar lite smått undra om det är såhär jag kommer spendera resten av livet utan att veta om det, och helt plötsligt vakna upp som i slutet av Click och tänka "vafan hände egentligen, hade inte jag massa saker jag ville göra, typ som att spela Fallout och läsa idiotisk fanfiction eller något?"
Nu är det pizzadags! Och Kung Fu Fighting i högtalarna!
Sen kväll
Ibland när jag blir ett fan av saker kan jag känna mig lite som ett creep, men så ser jag något som får mig att inse att jag alltid kommer ligga i lä. Till exempel när man råkar se att det faktiskt finns life size cut outs av kändisar att köpa på amazon. Igen det där med att skilja på karaktärer och faktiska människor. En del av mig var i och för sig lite lite sugen på att köpa en bara för att, men den delen tystades snabb ner när jag började tänka på i vilket syfte folk köper sånt. Aja, det var ett snabbt inlägg om ingenting. Eller ja, det var väl ett snabbt inlägg om lättnad över vetskapen att det alltid kommer finnas folk som är värre (förutom Fritzl, han är längst ner med Stalin och dom andra grabbarna).
Kommer kanske göra en större rant av detta, men jag måste bara nämna hur jäkla svårt jag har för när människor inte kan tänka efter och använda språket ordentligt. Jag tänker nu på den typen av människa som inte listat ut när man ska skriva ihop ord, utan bara verkar chansa. När en person i samma mening kan kläcka ur sig "kycklingkebabtallrik" och "super bra". Om du inte vet hur språket fungerar, håll dig till en metod och sluta förvirra folk!
Godnatt.
Kan ju skriva mer om gårdagen imorgon, för just nu orkar jag inte.
Och vafan hände där?
Ooops... Köpte visst lite klänningar
Aja.. det kunde inte hjälpas.
I'm going insane.
Jag vill så innerligt inte läsa mer om takstolar och sockenkyrkorna under kung Sven Estridsens tid. Så innerligt. Jag kan verkligen inte beskriva hur innerligt.
Problemet är att jag tydligen inte ville det innan jullovet heller, för då hade jag inte suttit här. Dragit ut på processen, det är vad jag har gjort.
Jag har gjort mig själv en stor fet jävla rövhatt full med otjänst.
Vad är det för idioti jag håller på med? Och varför kan jag inte sova som en normal människa? Aja, det är en annan sak..något att ta upp med ett proffs någon gång.
Någon som har lust att sitta med mig i mitt rum och läsa detta med mig bara för att se till så att jag gör det?
Inte det?
Kanske för att det är typ 200 sidor om jordbrukets utveckling.
Nåväl. Dags att fortsätta läsa. Men det här såhär jag känner(som en inre monolog):
...Supernatural har börjat igen..
Debattkänsla
Jag har aldrig tyckt att tunnelbanor är så ointressant som jag gör idag. Tunnelbanor, nedgrävda spårvagnar, kollektivtrafik överhuvudtaget.
Nu är det ju inte så att jag någonsin brunnit för detta ämnet, men när man läst över tio artiklar om samma jävla skit och måste sitta och älta något som man inte har en riktigt fullbordad egen åsikt om, och som man ändå inte skulle kunna påverka även om man hade en fullbordad åsikt, så tappar man sin gnista.
Så jag låtsas att jag har en åsikt genom att fejka en känslomässig ståndpunkt, och den enklaste känslan att fabrikera är ilska. Det tycker i alla fall jag. Så det är ilska som gäller.
Fyfan vad jag hatar tunnlar, och nedgrävda tunnlar är ännu värre! Det är som en starkt skinande vit het eld av ilska inombords, en osläckbar glöd av ursinne och vrede. WAAAAHH!!!
Gnistan är inte tillbaka. Jag får fortsätta försöka.
I love you but I hate you
Hittade en låt med lite fin text, men sen när jag lyssnade på den visade det sig att det inte alls var min typ av musik. Igen.
Aja. Debattartikel. Usch.
Så här kommer en annan liten låt som är fin. Den är fin oavsett om man har sett filmen eller inte, men jag antar att karaktären får en annan vinkel om man gjort det.
Forecast
Sitter och återupptäcker musik som jag lyssnat på förr men av någon anledning inte fortsatt med.
Just nu: Micah P. Hinson
Blir till att ladda ner lite, så att jag inte glömmer bort det igen.
Zac Little
Denna killen är väldigt underhållande, om du inte orkar kolla på alla klipp, välj ett, för dom är korta och det finns ingen ursäkt nu om du fortfarande läser detta. Tog några av mina favoriter. Ja.. Kolla.
Lovecraft in Brooklyn
Ett par favoritrader av ett favoritband.
Varför gör dom så?
Fy fan. Jag menar fy faan. Så, jag har kollat på en del film de senaste dagarna. Låter inte alls som något jag skulle göra, jag vet, men hör på nu.
Har kollat på olika listor folk gjort på filmer som dom tycker om på IMDb, vilket har fått mig att kolla på filmer som jag normalt skulle ha undvikit som pesten.
Nämligen dramafilmer. Jag avskyr olyckliga slut och jag avskyr deppiga filmer, för är inte verkligheten tillräckligt deppig?
Så nu sitter jag här och avskyr. Jag avskyr filmen jag just såg, och blir irriterad, nästan arg, på skaparna av denna film som fått mig att må dåligt. Närmare bestämt så avskyr jag bara de sista fem minuterna eftersom att det är då allt går åt helvete.
Eftersom jag inte tänker berätta vilken film det var så kan jag ju säga att huvudkaraktären blir våldtagen och ihjälslagen i ett övergivet hus i skogen, men, som plåster på såret, kommer tillbaka som spöke för att se sin egen begravning. MEN SÅ BRA. DÅ VAR JU ALLA GLADA IGEN.
Jag hatar det. Och jag tar det personligt med, hur vågar dom göra såhär mot mig, filmskaparna? Fattar dom inte att jag inte vill sitta och lipa mitt i natten. Jag hade ju tänk att gå och lägga mig efter filmen. MEN JAHA, JAG FÅR VÄL VARA VAKEN ETT PAR TIMMAR TILL. "OOPS, TÄNKTE INTE PÅ DET. SRY." Hör jag dom säga, men nej. Detta är fan inte rätt.
Jag trodde att det skulle vara en romantisk dramafilm, eftersom det var det den var klassad som. Inte en film som får Titanic att verka som en romcom.
Och nej, jag hade inte förväntat mig ett överdrivet lyckligt slut, men va faan. Va faaaaan.
Det enda jag kan göra är att låtsas att filmen tog slut några minuter tidigare, och hitta på resten. Åh, va bra, en film med ett öppet slut så man kan bestämma själv vad som händer, förmodligen blir huvudpersonen inte mördad för NOLL ANLEDNING. Men jag spårar ur. Ska sitta och lugna ner mig ett tag nu. Kanske kollar på en komediserie för att dämpa det psykologiska slaget som just nådde mitt känslocentra.
Två andra filmer som alltid gör en tårögd (om man är människa då).
Godnatt.
Nu vill jag inte få det att framstå som om att texten är något mästerverk heller såklart, men det är lite olyckligt när man vill höra texten sjungen och framförd på ett helt annat sätt. Speciellt när det inte finns någon som tagit sig an just denna låt i annan tappning.
Aja. Sånt är livet. Får väl hitta någon fin melodi och trycka in texten i den och låtsas som att allt är bra med världen. Fast man gråter inombords och knyter näven i fickan.
Det var längesedan jag gjorde en sånhär, men det gick ju okej tycker jag.
Är sjukt trött just nu, så ska sova.
Hear ye hear ye
Uppdatering: Öppnade dörren och insåg att det redan var full snöstorm på gång. Hoppas att det håller i sig under natten och att det blir riktig frost imorgon! Bryr mig inte om att jag kommer behöva köra bil och vänta på kollektivtrafik, jag gillar riktigt vinterväder när det är vinter.
It's the most wonderful time of the year
Måste köpa julklappar.
Vill köpa lite böcker också, men jag har så många redan som står på kö så jag kan liksom inte med. Ska spela Fallout som fan i helgen. Lyssnar på Bing Crosby, Otis Redding och Judy Garland för att svepas med i julstämningen.
Bara att vänta in snön också.
Motivation
Jag har absolut ingenting intressant att skriva egentligen, men.
Hade tenta idag. Kommer få göra omtenta på den. Helt ärligt så bryr jag mig inte, jag brydde mig inte tillräckligt för att plugga och jag brydde mig inte tillräckligt för att ge ordentliga svar på det jag kunde. Apati utan dess like, men det gör inget för jag bryr mig inte om att jag inte bryr mig heller.
Orkar inte gå på tentaöl heller, orkar inte umgås med människor. Gjorde det i söndags, och jag repar mig fortfarande. När jag säger repar mig, så menar jag inte att det var jobbigt eller något, för det var jättetrevligt med lussekatter och bingolotto, men jag återhämtar mig genom att vara ensam ett tag.
Och när jag säger ensam så menar jag att Jonatan kommer förmodligen hit ikväll.
Hejdå.
Dat face
Seriously though...
Rövhål, piss, skit med en skål mögel.
Jag har aldrig varit så mycket för känslor. Speciellt inte romantiska känslor. Av något slag. Det var inte förrän det var dags för gymnasiet som jag började fundera på sånt.
Att kramas eller att överhuvudtaget vara nära andra människor har inte heller varit någon favorit, och ögonkontakt är något av det svåraste jag vet när det gäller sociala sammanhang. Den enda personen jag kan se i ögonen ordentligt är Jonatan.
Över lag är jag bara obekväm när det gäller närhet osv. Jag tycker rentav att det kan vara obekvämt att tänka på andra människor för mycket. Verkliga människor alltså. Så detta är saker som jag låter bli att göra. Frid och fröjd.
För övrigt lyssnar jag på Stealers Wheel, Stuck in the middle with you (och lite Pretenders och Mungo Jerry bl.a). Om dessa referenser går ovanför ditt huvud bör du fråga dina föräldrar om det. Bra skit.
Jag minns när jag var barn, och Eva & Adam precis kommit ut på VHS, och jag blev förälskad* i Adam (av någon helt oförklarlig anledning har jag kommit fram till nu på senare år när jag sett filmen igen och insett att Adam är en löjlig liten tölp. Och inte särskilt övertygande skådespelare heller).
Ganska poänglöst. Att bli förälskad i fiktionella karaktärer alltså. Men än värre är det att bli förälskad i en skådespelare. En verklig person. Som man inte känner, för man har aldrig träffat eller ens sett personen i verkligheten (det finns ju vissa som har varit med om ett undantag...host host maja host).
Jag kan fullkomligt acceptera att Dean Winchester är den mest perfekta mannen som aldrig funnits(seriöst), och att, jag vet inte, Mr. Darcy är döromantisk. Fine.
MEN! Jag vägrar att stå för det mina tankar gör just nu. Aldrig så länge jag kan minnas har jag varit attraherad av skådespelaren bakom karaktären, utöver "åh, jäklar vad han är snygg/sexig/charmig". Förrän detta året.
Så förbenat förjordat förbannat inihelvete irriterande.
Har börjat kolla på en serie som heter Being Human, för att komma på andra tankar. Fungerar sådär. Ska testa lite Walking Dead och Supernatural med. Och Game of Thrones (i bokform).
Efter detta inlägg kommer jag gå tillbaka till att leva i förnekelse och låtsas som att jag har en logiskt fungerande hjärna.
Jag är fortfarande förundrad över att det finns folk som tycker att Benedict Cumberbatch är snygg, men ja, en kan förstå budskapet.
* Notera att förälskad i detta inlägg inte är samma sak som 'att vara kär i', se engelskans 'crush'
Margit Hjukse
Sitter i Lödöse, kollar lite information om den medeltida kyrkan i Trönö samtidigt som jag lyssnar på norsk folkmusik och traditionella visor som Heiemo och Njykken. Imorgon ska vi till medeltidsmuseet här i byn, på skolans befallning.
Jag har även med mig min trofaste vän Game of Thrones (boken), och lyssnade på vikingarock hela dagen igår. Ett falskt medeltida tema lägger sig som ett skirt täcke över det senaste dygnet. Kanske är det ändå dags att kolla på den första säsongen av Svarte Orm....igen.
Nu blir det snart lite fäbodsmusik i form av bockhorn och lite andra mysiga instrument. Sedan tillbaka till små historier om huldror.
Stolt Margit sette seg på gangaren grå,
hon gret fleire tårir hell hesten ha' hår.
hon gret fleire tårir hell hesten ha' hår.